Vad ska vi med Expo till?

Haibao - Expomaskoten. Arbetslös sedan en vecka tillbaka. Framtidsutsikterna ser mörka ut. Ingen gillar en föredetting med sin bästa tid bakom sig.

Världsutställningen Expo 2010 i Shanghai slutade för en vecka sedan. I sex månaders tid har 73 miljoner besökare myllrat runt på världsutställningen och stått timmar i kö till olika paviljonger. Bara i den svenska paviljongen har 3,5 miljoner besökare passerat. Av det totala besökarantalet har 90-95% varit kineser. Vad Expo:t kostat den kinesiska staten vågar jag inte ens tänka på. Alla deltagande länder har lagt ner miljoner på sitt deltagande. Bara den svenska paviljongen och aktiviteterna i den har kostat över 150 miljoner SEK, varav knappt hälften kommer från skattebetalarna.

Så det är uppenbart att deltagande i denna världsutställning har ansetts värt att lägga mycket pengar på. Men vad ska vi det då med det hela till?

Syftet med hela Expo:t kan sägas vara tredelat:
-Att alla världens länder skall få visa upp sig för det kinesiska folket
-Att det kinesiska folket skall få se hur världen bär fram tribut till Kina.
-Att världen skall få se att Kina klarar av att hantera ett sådant enormt spektakel, större än någonsin OS i Beijing om man ser till tidsutsträckningen och de människoflöden som varit inblandade.

På dessa tre punkter får Expo.t sägas ha varit lyckat. Det uppskattade besökarantalet har inte bara uppnåtts utan överträffats. Över 200 länder, företag och internationella organisationer deltog i Expo:t, och inga större incidenter har inträffat. Så för den kinesiska regeringen har det säkert varit värt det. De behöver ju heller inte stå till svars inför skattebetalarna för eventuell ”wasteful spending” – det finns förstås ingen oberoende granskning av Kinas kostnader för Expo:t .

Om man ser till de deltagande länderna, vad var syftet med deltagande i Expo:t för dem? Olika länder kan förstås ha olika bevekelsegrunder och drivkrafter, men om man skall koka ner alla dessa till en enda så blir det nog något i stil med ”ingen har råd att inte odla sina relationer med Kina”. Oavsett om du vill locka kinesisk business till ditt land, kapa åt dig en andel av den växande kinesiska utlandsturismen eller att fler kineser skall köpa dina produkter har du haft en anledning att på något sätt delta i världsutställningen i Shanghai. Och det är förstås det som motiverat alla deltagarna att satsa så mycket som de gjort. Ingen världsutställning de senaste decennierna, och ingen planerad framtida världsutställning har haft så höga ”stakes” som denna.
Världsutställningarna var ett viktigt forum för Europa och Nordamerika att visa upp sina industriella och vetenskapliga framsteg under industrialismens tidevarv. Men tiden har sprungit ifrån världsutställningarna som koncept, åtminstone i väst. Nu är det länder som Kina, som är ”up and coming” som vill visa upp sig och sina framsteg. Troligen kommer vi få se ett intresse för världuställningarna som koncept framöver bland andra länder som känner ett behov att markera sin position i världen.

Men det finns förstås problem med hela upplägget. Det ena är bristen på problematisering och en bristande koppling till temat. ”Better city, better life” har solklar bäring på Kinas utmaningar då landet genomgår en mycket snabb och omvälvande urbanisering. Som jag skrivit om tidigare kommer en miljard människor bo i Kinas städer år 2025. Utmaningarna är förstås enorma. Men de flesta deltagande länder har valt en ganska svag koppling till detta tema. Den ärliga diskussionen om de utmaningar som vi står inför när vi vill skapa hållbar stadsutveckling har varit ganska frånvarande under detta Expo.

En världsutställning är också tveksamt som forum för nation branding. Hur sticker man ut och skapar ett bestående intryck i denna kakofoni av intryck? Är besökarna verkligen din målgrupp? Hur många av de 73 miljoner besökarna har du skapat en bestående relation till? Motargumentet här är förstås de stora talens matematik – det räcker med att nå fram till en ganska liten procent för att nå sina mål.

Jag har de senaste månaderna varit upptagen med jobb i den svenska paviljongen (en av förklaringarna till att det varit så tunnsått med inlägg den senaste tiden), så när det gäller Expo:t är jag kanske inte helt opartisk. Det har varit fantastiskt roligt att ha fått uppleva, men framtiden får utvisa om det var värt insatserna.