Vilken sorts Nobelprisvinnare vill Kina ha?

Vill rekommendera detta fyndigt formulerade, men i grunden djupt allvarliga, inlägg på Shanghaiist:

Six Nobel Prize Nominees That will piss off China.

Det intressanta är ju att ett symboliskt mål som ofta nämns när det gäller Kinas satsningar på vetenskap och forskning är att landets ”track record” när det gäller Nobelpristagare skall förbättras. De kineser som fått Nobelpriset hittills har allt som oftast gjort det i skepnaden av amerikanska medborgare, och de har belönats för forskning de gjort vid amerikanska institutioner. Fler ”riktiga kinesiska” vinnare är vad regimen önskar sig.

Det är dock inte den typen av pristagarkandidater som nämns i inlägget som står på önskelistan…

Världsutställningen okänd utanför Kina?

Bloggen Shanghai Scrap har ett intressant och tänkvärt inlägg om hur osynlig världsutställningen i Shanghai är i resten av världen:
About that lousy Expo 2010 billboard in Times Square.

Det ligger mycket i det som sägs om amerikaners ointresse för vad som sker i resten av världen, men en annan viktig bidragande orsak är förstås att USA som land haft mycket svårt att förhålla sig till deltagande i Expo:t. Det var länge oklart om det skulle bli någon amerikansk paviljong i Shanghai. Amerikanska kongressen har bestämt att skattebetalarnas pengar inte skall läggas på sådana evenemang. Och de flesta stora amerikanska företag har antingen varit upptagna med att rädda sig från finanskrisen, eller så hade de redan tecknat sponsorsavtal med Expo:t i sin helhet, och var därmed ointresserade av att finansiera den amerikanska paviljongen. Men nu verkar det som att det faktiskt blir en amerikansk närvaro i Shanghai, låt vara inte under optimala förutsättningar. Men det tycks som sagt amerikanerna tämligen omedvetna om (enligt den högst ovetenskapliga undersökningen som det refereras till i blogginlägget).

Men andemeningen är ju att Expo:t är ganska okänt utanför Kina, vilket gäller även Sverige. Världsutställningarna var det hetaste heta under Europas och USA:s guldålder från 1850-talet och i ungefär hundra år framåt. Idag betraktas de som en kuriositet från det förflutna. För Kina, som upplever samma guldålder nu, är världsutställningen en jättechans att visa upp sig för världen. Och man får förstås inte glömma att den kanske allra viktigaste målgruppen är kineserna, de skall få se att Kina kan stå värd för ett sådant jätteevenemang, och därigenom förstå hur bra deras land är. De får också se hur världens länder bär fram tribut till Kina genom sin närvaro på Expo:t. Det är det verkliga syftet.

Och de länder som vill fortsätta ha blomstrande affärsrelationer med Kina har inget annat val än att delta i Expo:t.

Sedan är det ju så, vilket kanske framförallt är poängen med inlägget på Shanghai Scrap, att arrangörerna valt en bristande kommunikationsstrategi om de vill väcka intresse i USA. Där har man mycket kvar att lära.

Google lämnar verkligen Kina, eller?

Läser att det nu är nästan helt säkert, kanske, att Google är på väg att avbryta sin verksamhet i Kina. De förhandlingar som man inlett med kinesiska myndigheter efter krisen som uppstod i början av året verkar inte ha lett någonvart. Och kinesiska myndigheter har gjort klart att om Google slutar att censurera sina sökresultat bryter man mot lagen och då ”åker man ut”:

"If you don't respect Chinese laws, you are unfriendly and irresponsible, and the consequences will be on you."


Det finns två klara förlorare om Google lägger ner i Kina:
Google - som förlorar en stor marknad - och yttrandefriheten - som förlorar ytterligare en strid i Kina (sedan kan man diskutera om det verkligen varit en strid; Google fick mycket kritik när de beredvilligt gick kinesiska myndigheters ärenden och censurerade sina sökresultat).
Vinnarna är desto fler: alla Googles konkurrenter.

Shanghaiist: Google.cn almost certainly to be no more

Nationella folkkongressen invigs

Idag inleds årets session av Nationella Folkkongressen med ett maratontal (2h+) av premiärminister Wen Jiabao.

Temat för talet, och därmed att betrakta som huvudprioriteringarna för det kommande året är:

- Att överbrygga de ökande klyftorna mellan stad och landsbygd. Klyftan mellan rika och fattiga är i år den störsts sedan reformperioden inleddes för trettio år sedan.
- Bättre tillgång till bostäder till rimliga priser.
- Fler jobb.
- Den allt mer besvärande korruptionen.

Wen Jiabao sade också att man avsåg reformera hukou-systemet, vilket var föremål för ett upprop i flera dagstidningar tidigare i veckan.

Som nämndes här i samband med detta arrangemang förra året är Kina inte en enpartistat, åtminstone på papperet. Läs gärna den här intressanta intervjun på bbc.com med en av företrädarna för ett av de icke-kommunistiska partierna.

Röster höjs för att avskaffa hukou-systemet

Nyligen publicerade 11 dagstidningar i Kina ett gemensamt upprop där man uppmanar regeringen att skynda på avskaffandet av hukou-systemet. Man skriver förstås inte att man vill avskaffa det, även om det är andemeningen, utan man uttrycker sig i mer försiktiga termer av ”speeding up reform of the system”.
Uppmaningen kommer inför sammanträdena i Nationella Fokkongressen (NPC) och CPPCC (de s.k. lianghui) som påbörjas senare denna vecka. Man menar att systemet är orättvist, okonstitutionellt och att dess avskaffande skulle främja tillväxten och skapa större inhemsk efterfrågan på varor och tjänster.

Systemet med hùkǒu户口, registrering av alla invånare har en flertusenårig historia i Kina och indelningen i landsbygds-hukou och stads-hukou spelade en viktig roll för genomförandet av planekonomin efter det kommunistiska maktövertagandet. I linje med många andra kommunistiska stater utvecklade man hukou-systemet till ett slags ”inrikes pass” vars syfte var att begränsa befolkningens rörlighet och hindra folk från att bosätta sig var det ville. Den strikta åtskilladen mellan stadsbor och landsortsbor hade också katastrofala följder under massvälten som följde på Det Stora Språnget, då miljontals människor på landsbygden svalt ihjäl medan stadsbefolkningen klarade sig hyfsat. Hukou-systemet indelade Kinas befolkningen i en urban medelklass som åtnjöt många fördelar och en landsbygdsunderklass utan samma tillgång till dessa fördelar.

Systemet har gradvis liberaliserats under reformperioden, då miljontals fattiga landsbygdsbor har sökt lyckan i storstäderna. Men systemet begränsar fortfarande rörligheten såtillvida att migrantarbetare utan lokalt hukou förvägras sjukvård, sociala förmåner och skolgång för sina barn i de städer där de lever och arbetar. Det talas om att så många som 200 miljoner kineser lever som ”illegala arbetare” på orter där de inte är registrerade. De kinesiska termen är nongmingong 农民工" (ung. "landsbygdsarbetskraft").

Man kan ha viss förståelse för viljan att reglera var människor bor och arbetar i ett sådant väldigt land som Kina med en så stor befolkning och så stora klyftor mellan stad och landsbygd, men systemet är i grunden orättvist och har orimliga konsekvenser. Det är dags att avskaffa det, vilket man gjort på prov på vissa ställen, bl.a. här i Shanghai.

BBC News: China editorials call for end to residency permit rules

China Daily: Speed up reform of household registration, say newspapers