Läser Ola Wongs [som vanligt] läsvärda krönika i SvD om skillnaderna mellan tillvaron i Kina och i Sverige, och chocken som kan uppstå när dessa skillnader blir uppenbara.
Ola flyr det maskinella men i rasande takt framåtskridande Kina till Sverige, ett land i upplösning, där apatin gör att bråkiga pundare kan tvinga till sig gratisresor på tåget och missriktad ilska sätter knivar i bildäck och stenar genom kyrkofönster utan någon som helst anledning.
Själv har jag ganska nyligen kommit hem till Sverige från Kina, och kommer vara hemma en period (därav är det något glesare mellan inläggen på sistone), och har själv gjort liknande reflektioner.
Det finns en slags planlös destruktivitet här i Sverige, som tar sig märkliga uttryck, i allt från slagsmål i krogkön till nedklottrade pendeltåg.
För en kines skulle allt detta mycket väl kunna uppfattas som bevis för det samhälleliga förfall som demokrati och pluralism leder till. Bättre med en stark storebrorsstat som tar sina undersåtar i upptukt och förmaning och ser till att ordningen bibehålls så att folk kan fokusera på att tjäna pengar och göra sig själva och landet rika och starka.
Jag kan inte påstå att jag håller med. Inte för en sekund skulle jag vilja byta vårt svenska samhällsskick (med alla dess brister) mot diktatur, åsiktsförtryck och korruption. Men det är klart att man ibland önskar att saker och ting var bättre än de är i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du får ursäkta mig, men jag håller inte med. Ola Wong upplever inte en kulturkrock, utan en klassresa nedåt. I Shanghai har han råd att ta taxi eller ha egen chaufför, men i Malmö får han klara sig med kollektivtrafik och kan inte beskärma sig från den tråkiga verkligheten. Åk till vilken mellanstor stad som helst i Kina, och jag lovar dig att du får se lodisar, destruktivt beteende, handfallna kontrollanter och förfallna byggnader. Och vansinnig trafik. Allt du behöver göra är att sätta dig på en vanlig buss. Wongs jämförelse är orättvis mot både Kina och Sverige.
SvaraRaderaMeningslöst våld finns det hur mycket som helst av i Kina. Det var en av de saker som slog mig tydligast när jag besökte Kina första gången 1987, att folk kunde börja puckla på varandra för minsta lilla sak, helt uppenbart för att de bar på andra frustrationer som måste få ett utlopp.
SvaraRaderaKanske har ni båda rätt. Jag får erkänna att mitt perspektiv på Kina är ett storstadsperspektiv. Och dessutom ett ganska begränsat till centrum av Shanghai och Beijing.
SvaraRadera