20 år sedan Himmelska Fridens Torg

Den mest kända bilden av studentprotesterna 1989. Kraftfull symbolik, men kanske inte helt rättvisande givet vilken massrörelse det var fråga om (från Wikimedia)


Idag den 4 juni är det 20 år sedan händelserna som i väst ofta kallas för ”massakern på Himmelska Fridens torg”.


Bilden i väst är just av en massaker på fredligt demonstrerande studenter, och sekvensen med den ensamme mannen som står framför stridsvagnskolonnen har i det närmaste blivit en legend i väst och en symbol för fredligt motstånd mot en brutal diktatur.



I vår bild av Kina är händelserna 1989 fortfarande mycket levande. Men det är än idag svårt att veta vad som faktiskt hände.Dödstalen varierar mellan bedömare, från ett par hundra till två till tre tusen. Någon menade att massakern är feldöpt, eftersom de flesta som dödades inte blev dödade på själva torget, utan på gatorna runtomkring när de försökte fly undan armén.


I Kina är dock incidenten helt tabu att tala om. De som var med, som själva var studenter 1989 minns förstås stämningen och händelseutvecklingen så som den rapporterades då. Men dagens unga generation känner till det i mycket liten utsträckning. Bilden av mannen framför stridsvagnen är helt okänd.


En intressant illustration av detta är en historia som jag läste om för något år sedan i en svensk tidning (har försökt hitta den på nätet utan framgång). Någon hade försökt sätta in en annons i en provinstidning med ett budskap om att minnas offren från fjärde juni. Tidningens censor ringde upp annonsköparen för att ta reda på vad annonsen gällde, och fick svaret att det gällde offren för en svår gruvolycka. Med detta lät sig censorn nöjas och annonsen fick föras in. När detta uppmärksammades av högre ort fick debaclet sin förklaring. Censorn var född i början på åttiotalet, och hade själv aldrig hört talas om händelserna på Himmelska Fridens torg.


Händelserna sommaren 1989 fick som följd att Kina fick utstå kraftfull kritik från omvärlden, och ett handelsembargo. Får man tro vissa bedömare, t.ex. James Mann, var det precis det som var omvärldens sista chans att påverka Kina i riktning mot politiska reformer. Under embargot var Kinas ekonomi så pass försvagad, och regimen så pass marginaliserad, att västvärlden om man bara haft modet att gå ett steg till kunnat pressa fram faktiska framsteg i demokratiseringens anda. Men så skedde inte, och idag är Kinas ställning i världen så stark att omvärlden knappast rår på regimen i Beijing.


Den kinesiska regimen har också rullat ut stora åtgärder för att undvika pinsamma påminnelser om denna mörka fläck i partiets och regimens historia. Flera internetsajter, både kinesiska och internationella (de senare inlkuderar hotmail, twitter, flickr mfl.) har blockerats är ”under underhåll”, som det skämtsamt kallas. Även internationella nyhetskanaler som CNN och BBC World News är svarta i rutan när de tar upp händelserna. James Fallows bjuder på en läsvärd reflektion kring nyttan av att stänga av nyhetsflöden som riktar sig till människor som redan vet vad som hände 1989. Han länkar också till ett av sina inlägg som handlar om det kinesiska minnet av händelserna.



Studentprotesterna i juni 1989 i Beijing ägde rum samtidgt som likande demonstrationer störtade, eller bidrog till störtandet av, kommunistiska regimer i andra delar av världen. Till Kina kom aldrig denna revolution. Regimen sitter i orubbat bo, starkare än någonsin.