Ett tecken så tydligt som något på Kinas ökade status i världen är att CNN International nu på förmiddagen direktsände i princip hela premiärminister Wen Jiabaos tal till Nationella folkkongressen (och det var inte fråga om någon medryckande retorisk elegans a la Barack Obamas invigningstal).Idag inleds alltså den årliga sessionen i den Nationella Folkkongressen (NPC; 全国人民代表大会Quanguo Renmin Daibiao Dahui), som är Kinas motsvarighet till ett parlament. Kongressen samlar 3 000 delegater från hela landet, som ska debattera och diskutera regeringens förslag, lyssna på regeringens årliga work report (låter lite som en hemläxa, tycker jag) och godkänna statsbudgeten. Sessionen varar i år i nio dagar, vilket är något kortare än vanligt.
Men pamp-paraden började redan igår, då församlingen med det smått tungvrickande namnet Chinese People’s Political Consultative Conference (CPPCC, 人民政协, Renmin Zhengxie) påbörjade sitt årliga sammanträde. Den konsultativa konferensens roll är att ge råd till regeringen genom diskussioner och konsultationer i en bredare krets.
De båda församlingarnas årliga sessioner äger rum samtidigt, och kallas ofta för ”de två mötena” (lianghui 两会).
Varför finns det då två sådana här församlingar, när den reella makten ligger hos partiet och i politbyrån?
Ett svar är att allt bara är show, ett slags bevis på att Kina visst är en fungerande modern stat, och också ett sätt att visa upp det mindre välkända faktumet att Kina faktiskt är en flerpartistat. Utöver det allestädes dominerande kommunistpartiet finns det formellt åtta mindre partier, som är organiserade i en ”förenad front” under kommunistpartiets ledning (en liknande modell lär ha existerat under kommunisttiden i några av de gamla östblocksstaterna). De åtta partierna är representerade i CPPCC, och ett par av dem också i NPC.
Ett annat svar är att NPC på senare år försökt markera sitt oberoende från partiet genom att faktiskt debattera och tillåta omröstning om en del av förslagen, och till och med haft fräckheten att skicka tillbaka en del lagförslag till regeringen(!).
Föga förvånande är det ekonomin som står högst upp på agendan för de båda mötena. Ledarna har lovat att Kina under 2009 ska lyckas nå 8 % tillväxt. Mot bakgrund av de senaste årens dubbelsiffriga tillväxt låter det kanske inte mycket, men många internationella bedömare menar att det kommer bli mycket svårt att nå ens denna siffra. På CNN nämnde de 5 % som ett mer realistiskt resultat.
De åtta procenten är vad som beräknas krävas för att kunna skapa nya jobb till de miljoner som i år kommer ut på arbetsmarknaden. Detta har regeringen identifierat som helt avgörande. Så många som 20 miljoner migrantarbetare har redan förlorat jobben p.ga. vikande efterfrågan på kinesiska produkter, och dessa arbetslösa massor är förstås en grogrund för socialt missnöje som riskerar att leda till oroligheter.
En av åtgärderna för att ställa den kineiska ekonomin till rätta är det föreslagna stimulanspaketet på 4 biljoner RMB, vilket motsvarar oerhörda 5,297,930,172,028 SEK (drygt fem tusen miljarder kronor). Många bedömare befarar dock att detta stimulanspaket, varav ca 70 % ska gå till infrastruktursatsningar, kommer att producera ännu med underutnyttjad infrastruktur, industri och fastighetsyta i ett läge där mycket sådant redan står tomt. Det har också framförts oro över att pengarna kommer att förvärra korruptionen i landet.
Läs mer om agendan för de två mötena på China Daily.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar