Ett av ockupanternas propagandacenter. Bild från inspelningen av den nya versionen av Red Dawn (hämtad från China Smack).Läser en intressant artikel av Benjamin A Shobert i Asia Times Online om en planerad ny version av kalla kriget-filmen ”Red Dawn” (kommer inte ihåg vad den hette på svenska – detta var ju på den tiden då alla utländska filmer fick en svensk titel). Originalet från 1984 skrevs och regisserades av den ultrakonservative kommunisthataren John Milius, som bl.a. har ”Conan Barbaren” och manuset till ”Apocalypse Now” på sitt samvete. Filmen handlar om hur Sovjetiska trupper invaderar USA, och om en grupp hjältemodiga ungdomar bildar en motståndsrörelse i centrala USA:s vildmarker. Trots den osannolika storyn och det bitvis kalkonmässiga genomförandet har den blivit något av en kultklassiker.
I den nya versionen, som väntas hösten 2010, är angriparen förstås inte längre Sovjetunionen, utan Kina. Det har säkert gjorts andra uppdateringar av storyn (t.ex. utspelar sig nyversionen i industristaden Detroit istället för i Klippiga bergens vildmarker), men det mest intressanta är just att fienden bytt skepnad.
Själv är jag mycket road av tanken på populärkulturella produkter som bärare av politiska trender och idéer. Jag tror - liksom artikelförfattaren- att upplägget för denna film precis som för originalet säger en hel del om tillståndet i det USA som burit fram den.
En intressant poäng som Shobert gör i artikeln är att medan USA:s/västvärldens konflikt med Sovjet var i grunden ideologisk så handlar framtidsvisionen av det aggressiva Kina om ett förhållande som - åtminstone i yta och ord – idag är gott och ömsesidigt gynnsamt har blivit så dåligt att den ena parten anfaller och invaderar den andra.
Att Kina och kineser får spela boven i dramat är en trend som tydligt kan avläsas i amerikansk film- och TV-produktion de senaste tio-femton åren. Man kan rycka på axlarna åt en film som utmålar en trots allt ganska osannolik framtidsvision, men det finns anledning att fundera över de effekter som denna trend har. Bilden av kinesen som skurken som hotar USA/västvärlden har potential att fastna i medvetandet. Detta inte minst mot bakgrund av de globala ekonomiska trenderna med utlokalisering av industrier till Kina, växande kinesiskt ekonomiskt självförtroende, och de dystra framtidsutsikter som många upplever som en följd av den ekonomiska krisen.
Även om en väpnad konfrontation mellan USA och Kina ter sig osannolik idag, finns alltid risken att nyversionen av Red Dawn - tillsammans med andra populärkulturella fenomen som utmålar Kina som ett hot mot USA – bidrar till ett samhällsklimat där Kina alltmer ses som källan till USA:s (eller hela västvärldens) problem.
Filmen sätter fingret på de osäkerheter och tvivel som många i väst känner inför globaliseringens följder och hur den kan komma att rita om den ekonomiska världskartan. Men, som Shobert avslutar:
As unhelpful as the Red Dawn movie may be for US-China relations, it may also serve as a small part of what provokes Americans to push forward and find answers to these same questions, to find comfort where now insecurity holds sway. And as with many cultural markers, we may only appreciate when looking backwards how this version of Red Dawn marked a low point, after which America rallied and found a vision for the future that was both compelling and secure.
Läs mer om filmen, och se lite bilder från produktionen på China Smack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar