På SvD:s webb-TV finns ett inslag om slagsmål i Taiwans parlament. Som påpekas av kommentatorn är det inte första gången det sker.
Jag känner inte till sakfrågan som ”debatterades” med hugg och slag, enligt kommentarerna gällde det ett förslag som rör hur lokala domare utses. Men man kan konstatera att det är lite tragiskt att det är på det sättet – att de folkvalda slåss. Som lyfts fram tidigare på den här bloggen är slagsmål i utländska parlament något som man gärna rapporterar om i kinesisk media. Demokrati som kaos blir en synnerligen lämplig pendang till mantrat om harmoni och stabilitet under kommunistpartiets välvilliga ledarskap.
De finns de som skulle använda dessa bilder för att visa på hur orimlig den parlamentariska demokratin är i sig, eller att den åtminstone inte är ”kompatibel med kinesisk kultur”. Det senare argumentet används ofta av dem som menar att demokrati inte är något för kineser, och då brukar motargumentet vara just Taiwan, som sett två fredliga och demokratiska regimskiften sedan de första fria valen på 1990-talet.
Själv tror jag, utan att kunna särskilt mycket om Taiwanesisk politik, att man lider av problem som inte är ovanliga i unga demokratier. Man har inte perfekt fungerande institutioner, spelreglerna sitter inte i ryggraden hos alla spelarna ännu och systemet lider av barnsjukdomar. Att ledamöterna i parlamentet slåss beror troligen på lågt förtroende för reglerna och processerna. Detta är i sig inget konstigt. Lösningen på problemet ligger inte i att avfärda demokratin utan att fortsätta reformera den och förbättra den. Om man bara fortsätter på den inslagna vägen tror jag att man om tio år inte kommer att se några slagsmål i parlamentet.
Alldeles oavsett är jag nog av uppfattningen att en halvdan eller omogen demokrati är bättre än ingen alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar