Den obefintliga rättsäkerheten i Kina

Det blir glest mellan blogginläggen nuförtiden. Svensk sommar gör att Kina känns avlägset. Det blir mest att jag browsar nyhetsflödet då och då. Och nu hittade jag en krönika av Ola Wong i SvD (det är inte första, och sannolikt inte sista gången jag länkar till en av hans texter).

Krönikan tar dels upp Xinjiang, och där vet jag inte om så mycket nytt tillförs, men också den allt intressantare frågan om rättsäkerheten i Kina. Eller snarare bristen på rättssäkerhet.

I vad som bara kan uppfattas som en hämndaktion för en utebliven gruvaffär med kinesiska intressen har flera chefer i det australiensiska gruvbolaget Rio Tinto gripits i Kina. Formellt är de anklagade för att ha stulit statshemligheter.

Detta är ytterligare ett i raden av exempel på de metoder Kinas regim tar till för att värna sina intressen i internationella affärer. Det talas ofta om att regimen i Kina arbetar för att stärka "the rule of law", men det är mest tomma ord. Partiet har förstås inget som helst intresse av att det utvecklas ett rättsmaskineri som fungerar oberoende från dess inflytande och utifrån en tillämpning av stiftade lagar. Rättsväsendet tjänar partiet, punkt slut.

Alla som gör affärer i Kina eller med Kina har anledning att vara orolig över detta. Själv undrar jag ibland, när man hör dessa och liknande historier, vad det är som driver utländska företag att ta de risker som det innebär att göra affärer i ett så genomkorrumperat land. Om du kan bli arresterad för att ditt företag inte gör som partiet vill, är det läge att åka på affärsresa till Kina då?

Men uppenbarligen lönar det sig tillräckligt väl för att vara värt att utsätta sig för Kinas godtycke. Det jag inte kan låta bli att undra är om det inte kommer en dag när vinsterna inte längre är så höga att de motiverar riskerna. Kommer Kinas regering att se nödvändigheten i reformer av rättssystemet innan de utländska investeringarna börjar sina?