Paralleller mellan Tibet och Xinjiang

Det pågår oroligheter i den autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina. Hundratals människor är dödade och skadade. Rapporter finns bl.a. i SvD och i DN. Mycket kan sägas om detta, och sägs också. Flera inlägg på Kinabevakning benar ut frågan, och jag tror inte jag har så mycket att tillägga själv.

På Imagethief finns det dock ett intressant resonemang om hur konflikten i allmänhet skildras, och vad som utelämnas ur dessa skildringar. Genom att de legitima orsaker till missnöje som kan finnas bland uighurerna i Xinjiang konsekvent utelämnas i kinesisk media, saknas det en viktig aspekt av berättelsen, vilket får svåra konsekvenser.

That's a serious omission because, while it is made with an eye on propagating an official story of the spread of development and prosperity, it comes with a long-term price: it inflames the very tensions it attempts to paper over. And it, with marvelous efficiency, it inflames them on both sides. Uighurs are given the impression that their concerns are considered unworthy of acknowledgment by the State, a situation that is a classic recipe for convincing people to take extreme measures. Other Chinese, meanwhile, are deprived of any context for the riots, which feeds into a colonial attitude toward Uighurs that I have experienced firsthand. If you believe that you have given a people nothing but development and progress and economic opportunity, and they rise up against you, then you will come to see them as at best treacherous and untrustworthy and at worst as less than human, with predictable consequences. Legitimate grievances or not, the riots are almost certainly doing terrible damage to the Uighur cause in China.

Resonemanget är i många avseenden tillämpbart även på situationen i Tibet. Den kinesiska berättelsen om den regionen lämnar heller inget utrymme för att beskriva orsakerna till tibetanernas missnöje. Detta gör att den kinesiska opinonen mot minoriteterna inflammeras allt mer.

En annan viktig aspekt som också pekas ut hos Imagethief (och hos andra) är att medier i väst ofta är väl snabba att passa in denna konflikt i det gamla välbekanta mönstret "den elaka diktaturen förtrycker och misshandlar utsatta minoriteter". Jag säger inte att detta inte är en dimension av händelserna i Xinjiang, men jag tror att frågan är långt mer komplicerad än så.