Demokrati=slagsmål

Slagsmål i Taiwans parlament i maj 2007 (Daily Mail).

Läser i Shanghai Daily att en av höjdarna inom partiet uttalat att Kina aldrig kommer att införa ett västerländskt politiskt system. Sådana saker som flerkammarparlament och ”checks and balances” är inget för Kina. Vi har partiet och dess ledarskap, och det är bra nog för oss, tycks resonemanget gå. Artikeln utvecklar inte närmare varken vad som är så bra med det kinesiska systemet, eller vad som är dåligt med ”det västerländska” (som ju, om sanningen ska fram, är ganska många olika system). Man nöjer sig med ett “every country should adopt a system that suits its national conditions”.

Som en stödjande kommentar till detta intervjuar man en partipamp från Fujianprovinsen, som har detta att säga:
"'Now we have the opportunity to see how the Western democracy runs on Internet and TV'," said NPC deputy Zhang Liansheng, who is also the Party chief of a village in Fujian Province. 'To my fellow villagers' astonishment, they saw foreign parliament members always quarreling and sometimes fist-fighting. We all do not want to see this situation in China'."

Man kan förstås skratta åt det senare uttalandet, men faktum är att bilden av demokrati som kaos och oreda är något som kinesiska ledare gärna visar sin befolkning. När kinesisk TV visar bilder från andra länders parlament är det gärna bilder på slagsmål mellan ledamöter. Detta är tydligen inte helt sällsynt i t.ex. Taiwan/Republiken Kinas parlament (som på bilden ovan), och det är förstås extra mumma för de skadeglada kinesiska ledarna. Se bara så de bär sig åt på Taiwan!

Men i slutet av artikeln finns en allvarlig vinkel:
"One of the political advantages of the socialist political system is that it can amass resources to accomplish large undertakings (…) such as disaster relief in last year's devastating earthquake in Sichuan Province and the success in the Beijing Olympics."

Detta är ett argument som man ofta hör här i Kina, och som det ibland kan vara lite svårt att hitta slagkraftiga argument mot. De nödlidande efter Sichuan-jordbävningen var nog glada att partiet kunde tvångskommendera resurser till området. Hur övertygar man dem om det långsamma och välförankrade beslutsfattandets välsignelser? Tyvärr hör man det också ofta från utländska affärsmän i Kina. De menar att det ibland kan vara lättare att göra business i Kina, inte minst med offentliga aktörer, eftersom beslutsvägarna är så korta. Det räcker med att hitta personen med makt, så pekar han med hela handen och får saker och ting gjorda.

Det är här den verkliga faran ligger, att diktatur kommer att förknippas med effektivitet.