Ett år till World EXPO 2010

Haibao - den officiella maskoten för världsutställningen 2010. Numera finns han överallt i sta'n, som staty, på reklamaffischer, som dansande animation och t.o.m. som mjukdjur. Somliga menar att han ser ut som en klick tandkräm, andra associerar till en kondom.

Idag är det ett år kvar till världsutställningen i Shanghai.

I förra veckan skrev jag om världsutställningen i samband med att de första spadtagen togs för den svenska paviljongen. Världsutställningen 2010 beräknas alltså bli världens hittills största världsutställning. Den pågår i ett halvår och tros få runt 70 miljoner besökare, varav de allra flesta kommer att vara kineser. Och världens länder ställer upp mangrant för att för att tävla om besökarnas uppmärksamhet.

Men bor man i Sverige kan man mycket väl ha missat att det, och det må vara en förlåtet. Det har skrivits lite om det i tidningarna men det är inget som det verkar pratas om i någon större utsträckning. Det där med världsutställningar känns nog lite som gårdagen för oss européer. Vi hade ju världsutställningarna under vår storhetstid, i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, då kreationer som Eiffeltornet i Paris och Crystal Palace i London kom till som delar av världsutställningar. Nu när det är andra världsdelar som vill fira sin storhetstid är vi inte så våldsamt intresserade. Men Sverige är med, och ligger efter vad jag förstått ganska bra till i förberedelserna, efter en sen start.

Ibland kallas världsutställningen för ”Shanghais OS”— ett gigantiskt evenemang som kommer att sätta staden på den internationella mentala världskartan. Det är vad de lokala ledarna hoppas på. Men världsutställningen är inte OS, och kanske vad som är ännu viktigare: världen bryr sig väldigt mycket mindre om världsutställningen i Shanghai än om OS i Beijing. Om man bara ser till hur förberedelserna för världsutställningen rapporteras och uppmärksammas här i Shanghai så är det lätt att tro att hela världen följer dem lika noggrant som man gjorde med OS-förberedelserna. Men så är förstås inte fallet. Världens TV-kameror kommer inte att vara riktade mot detta evenemang på samma sätt som de var mot OS. Här kommer inte finnas någon Usain Bolt eller Michael Phelps.

I ett viktigt avseende finns det dock en parallell. De satsningar som gjordes på att upprusta och modernisera Beijing som gjordes före OS går igen i de satsningar som görs för att Shanghai ska kunna möta utmaningarna under världsutställningen. Även om det inte är fråga om summor i samma storleksordning. Inför OS i Beijing satsade Kinas regering 800 miljarder yuan under en åttaårsperiod. För världsutställningen i Shanghai är motsvarande siffra 28 miljarder yuan under motsvarande tidsperiod.

Ett exempel är satsningarna på infrastrukturen. I slutet av 2006 hade Shanghai fem tunnelbanelinjer och en MagLev-linje, med en total spårlängd på 169.3 kilometer. Dagligen transporterades 1,8 million passagerare. När världsutställningen invigs 2010 kommer Shanghai ha 11 tunnelbanelinjer med en total spårlängd på 400 kilometer, alltså mer än en fördubbling. Mer än fem miljoner passagerare kommer att transporteras varje dag. Under världsutställningen kommer Shanghai ha mer än 200,000 fler besökare per dag än vanligt, och mer än 400,000 vissa dagar.

Om man kan ta sig förbi dessa förbluffande siffror så skymtar ett Shanghai som tar världsutställningen på allvar. Och 70 miljoner besökare kommer man garanterat att få, om man så ska bussa in dem från alla provinserna. Detta evenemang får inte, och kommer inte misslyckas.