Läget utmärkt vad gäller mänskliga rättigheter i Kina (!)

I dagarna pågår möte i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Man gör ”universal periodic review”, som det heter på FN-lingo, av Kinas åstadkommanden vad gäller mänskliga rättigheter.

Den officiella nyhetsbyrån Xinhua har publicerat denna rapport från mötet. Bilden som ges i rapporten kanske är en smula förvånande för dem som betraktar Kina som ett land som regelmässigt ignorerar de mänskliga rättigheterna. Något sådant syns nämligen inte alls till, tvärtom.

Kinas FN-sändebud menar bl.a att man sedan 1949 har etablerat "a fundamental social and political system for the promotion and protection of human rights”. Och mycket riktigt, Kinas konstitution ger ett mycket långtgående skydd för de mänskliga rättigheterna. Problemet ligger förstås, som så ofta i fallet med kinesisk lagstiftning, i tillämpningen.

Ett axplock av Kinas åstadkommanden, enligt rapporten:

- Man har reducerat fattigdomen, och har blivit det första landet i världen att möta det fattigdomsbekämpningsmål som satts upp i FN:s millenniedeklaration.
- Medellivslängden har ökat till 73 år, vilket är sju år högre än världsgenomsnittet
- Barnadödligheten har gått ned 60 % sedan 1978, till 36,6 per 100 000.
- Hela landet har nu obligatorisk nioårig skola
- Regeringen i Kina uppmuntrar de mer än 400 000 registrerade NGO: erna att delta aktivt i främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna.
- Och så förstås det omfattande skyddet för minoriteterna (även känt som ”rätten att bära rolig hatt och utföra pittoresk folkdans”).

Men allt är förstås inte frid och fröjd. ”China is fully aware of its difficulties and challenges in this field”, som FN-sändebudet säger. En del saker återstår alltså att göra:

- 24 miljoner nya jobb om året ska skapas.
- Ojämlikheterna i utvecklingsgrad mellan stad och landsbygd måste rättas till
- Grundläggande hälso- och sjukvård och ett fungerande socialförsäkringssystem måste till.

Och allt detta ska åstadkommas genom att implementera ”the Scientific Outlook on Development”, förstås.

All raljans åsido är det förstås så att Kina faktiskt har åstadkommit mycket stora förbättringar på detta område, bara på de trettio år som gått sedan man kastade revolutionär iver och ideologi överbord och slog in på reformvägen.

Den uppmärksamme läsaren har dock vid det här laget sett ett mönster. I den kinesiska rapporten tar man i princip enbart upp Kinas åstadkommanden (och brister) vad gäller de ekonomiska och sociala rättigheterna.

Något förenklat kan man säga att detta sammanfattar den kinesiska regeringens inställning till mänskliga rättigheter i stort; man fokuserar konsekvent på de ekonomiska och sociala rättigheterna och menar att man ”har en bit kvar” på andra områden. Vilka dessa områden är man dock väldigt vag med, och man specificerar inte hur man arbetar med dem. Det är en inte helt ovanlig inställning hos icke-demokratiska utvecklingsländer, att först ta itu med de ekonomiska och sociala behoven innan man fokuserar på politiska reformer.

Det som ska bli intressant att se är när den kinesiska regimen anser att man kommit så långt att man börjar ta itu med saker som press- och åsiktsfrihet, organisationsfrihet och frihet från godtyckliga myndighetsingripanden. Mitt tips är att inte hålla andan medan man väntar…