Shanghais bilmässa

I dagarna pågår Shanghais bilmässa – Auto Shanghai 2009. Ett gigantiskt evenemang där alla de stora västerländska bilmärkena paraderar bredvid de kinesiska. I helgen var det öppet för allmänheten och jag begav mig dit, vilket jag inte var ensam om. Det kändes som att åtminstone hälften av Shanghais 20 miljoner + invånare var där. Inte helt förvånande var trängseln som störst framför de västerländska bilmärkenas montrar, där gick det knappt att se bilarna för alla människor. Men det var inte därför jag fokuserade på de kinesiska märkena.

Det talas mycket om bilbranschens kris, och om hur de stora amerikanska och europeiska jättarna vacklar på ruinens brant. Samtidigt slog bilförsäljningen rekord i Kina första kvartalet 2009. Är det som vissa bedömare menar, att framtiden tillhör den kinesiska bilindustrin? Det har jag naturligtvis inget svar på, men jag gjorde en djupdykning i varumärkesfloran, för att stifta närmare bekantskap med några av de aktörer som om tio-femton år kanske är ”household names” på samma sätt som Ford, Volvo och BMW är idag.

En sak som slår en tidigt och tydligt är bristen på originalitet. De kinesiska formgivarna inte bara sneglar på sina västerländska och japanska konkurrenter, de kopierar helt skamlöst. Detta gäller bilmodellerna likväl som formgivningen av logotyper. Om man ska vara helt rättvis så är det ju förstås så att rätt många europeiska bilmodeller är rätt lika varandra, och detsamma gäller de japanska. Variationen i den moderna bilparken är kanske inte så stor. Och det får man ju acceptera, det går trender i formgivning av bilar precis som i all annan formgivning. Men kopierandet av västerländska varumärkens logotyper går ibland så långt att det påminner om renommésnyltning.


Jag ägnade en del tid åt att fundera på hur de kinesiska bilföretagen valt sina utländskt klingande namn. De allra flesta av dem säljer i princip enbart för den inhemska marknaden, så man kan tycka att de egentligen inte behöver några namn som är anpassade för den internationella marknaden. Men man får utgå från att de alla när ambitionen att en dag ta klivet utanför Kinas gränser och konkurrera med väl inarbetade märkesnamn. Hur har de då tänkt?
Det finns ett utmärkt inlägg om detta på bloggen China Car Times, som också tar upp de kinesiska biltillverkarnas brist på varumärkesstrategier.

Man kan tänka sig följande exempel: Volvo funderar inför sin kinalansering på ett klatschigt kinesiskt namn. Man bestämmer sig för ”Tjing-tjong”, för det låter ju kinesiskt. Sedan ger man sig glad i hågen ut på den kinesiska marknaden och säljer bilar under namnet ”Tjing-tjong”, i tron att det ska gå hem. Bland märkena nedan möter du några av Kinas motsvarigheter till ”Tjing-tjong”:



Zhonghua - prestigemärket i Brilliance (Huachen , 华晨) stall. Företaget licenstillverkar också BMW i Kina, vilket går igen tydligt i formspråket. Fast loggan (som ska föreställa tecknet "Zhong") påminner mer om Toyotas.


Zhongguo yiqi - från Kinas äldsta billtillverkare First Auto Works (FAW).


En riktig muskel-SUV som utstrålar all den manliga elitism som är förknippat med Hongqi -"Den röda flaggan", ett av FAW:s märken, som levererat limousiner till ledargarnityret sedan 1958.

Haima qiche - Sjöhästbilen. Loggans likhet med Opels dito är säkerligen ett sammanträffande.

Chang'an qiche - som i sitt stall av licenstillverkade utländska märken har såväl Volvo som Ford, Suzuki och Mazda.

BYD låter misstänkt likt en förkortning, men det kinesiska namnet Biyadi qiche ger ingen närmare vägledning om vad det kan tänkas betyda. Företaget började sin bana som batteritillverkare, och menar att man ligger i framkant för att börja tillverka eldrivna personbilar.

Zotye Auto - i mina öron låter det ryskt. Man kan fråga sig varifrån denna udda transkription kommer när det kinesiska namnet är Zhongtai qiche.

JAC (Jianghuai qiche, 江淮汽车), som har sin hemvist i Shanghais grannprovins Anhui, visar en modell som får symbolisera den framskjutna plats som olika typer av miljöbilar hade på mässan.

Great Wall (Changcheng qiche, 长城汽车)- Kinas största privatägda biltillverkare och ett populärt märke på SUV-marknaden i Kina.

Chery (Qirui, 奇瑞), ett annat märke man ser allt oftare på Shanghais gator.

Jag vet inte vad som är festligast - att en av Cherys nya linjer heter Riich, eller att man helt enkelt tagit Bentleys anrika logga och bytt ut B: et mot ett R.

Den nya versionen av Cherys storsäljare QQ - en prinsessdröm i rosa med mycket tydlig målgrupp.

Roewe (Rongwei) - Alla likheter i namn och logga med Rover är inte helt slumpartade. Företaget har köpt Rovers teknologi och modellinje, men har inte fått loss rättigheterna till namnet och loggan.

Dongnan qiche, vilket betyder Sydöstbil - Dock verkar det saknas bokstäver i det engelska namnet "Soueast". Kanske för att th-ljudet är svårt att uttala för kineserna?

Biljätten Geely (Jili, 吉利) som i säljer bilar både under det varumärket och som Gleagle och Emgrand och tydligen också tillverkar taxibilar av klassisk Londonmodell.

Geely har också producerat en bilmodell som är så snarlik Rolls Royces nyaste Phantom-modell att de senare överväger rättsliga åtgärder mot Geely. Jag såg inte modellen själv på mässsan, men man kan läsa närmare om det hela på Allt Om Motor.

Huatai Qiche - Hawtai Automobile. Hur tänkte man då? Är "Hawtai" lättare för en utlänning att uttala än "Huatai"?

Detta är förstås bara ett urval. Mässan visade tydligt på den rika floran av biltillverkare i Kina, och det stora antalet företag i bilindustrin är något som ibland ses som ett problem för Kina – för många små aktörer för att kunna konkurrera med de stora utländska koncernerna. Läs gärna Silicon Hutongs intressanta inlägg om den kinesiska bilindustrin, som står inför stora utmaningar.