Två läsvärda texter om demokratisering och Kina

Jag vill tipsa om Johan Lagerkvists utmärkta understreckare i SvD: ”Bloggbävning skakar Kinas internetmur”.
Det mest ögonöppnande i artikeln är det starka opinion som tycks finnas FÖR internetcensur i Kina. Partiet har helt enkelt lyckats ganska väl i att sprida bilden av internet som en farlig plats som förleder ungdomar.


I tidskriften Dissent skriver Edward Friedman om Kina som ett hot mot demokratin, och det är ingen munter bild han målar upp:

The People’s Republic of China is not a fragile polity. It is an authoritarian success story. And authoritarian China is winning. African countries lean toward China. Westerners compete to do business there, on Chinese terms. And yet, the human desire not to live a life of fawning and scraping to arrogant and unaccountable ruling groups inevitably ignites a desire for political freedom.

En viktig poäng i artikeln är hur demokratiska länder kryper för Kina, av rädsla för konsekvenser för handel och andra kontakter med denna stingsliga stormakt med sin dryga miljard potentiella kunder. Ännu allvarligare är hur hela diskussionen om vad demokrati är blir otydlig och slirig.

The distinction between authoritarianism and democracy blurs. Even the Chinese come to think that their authoritarianism is in fact just as democratic as liberal constitutionalism. In such a Chinese-defined context, the global struggle for democracy can lose its impetus and inspiration.

Friedmans artikel handlar egentligen om olika demokratiserings- och utvecklingsscenarier för Kina, utan att gå in på några detaljer kring sannolikheten att något av dem inträffar. Men slutsatsen är att demokratins framtid avgörs av Asiens politiska utveckling.

Och det är inget man som vän av demokrati har någon anledning att glädjas över.