Läsvärt om Kina: Joshua Kurlantzick – Charm offensive

Joshua Kurlantzick – Charm offensive: How China’s soft power is transforming the world(2007)

Vad är mjuk makt? Begreppet utvecklades i boken Soft Power: The Means to Success in World Politics (2004) av den kände Harvardprofessorn Joseph Nye. Med mjuk makt menas ett lands förmåga att påverka andra länder och den internationella politiska agendan med andra medel än militära hot och andra påtryckningar. Det handlar om ett lands kulturella dragningskraft, vilka politiska värden landet står för och vilken utrikespolitik man för. Mjuk makt är förmågan att få andra att vilja göra det du vill, om moroten snarare än piskan. Som ett led i detta pratar man ofta om ”public diplomacy” – diplomatiska insatser som riktar sig mot befolkningar snarare än mot regeringar. Ett land som varit utomordentligt framgångsrikt i sin mjuka makt är USA, som under tiden efter andra världskriget haft en oerhört stark dragningskraft på folk och ledare över hela världen, som sugit åt sig amerikanska intryck och försökt efterapa den amerikanska drömmen. Att USA dessutom kunnat backa upp sin mjuka makt med hård militär makt har ju inte gjort det hela mindre effektivt som koncept.

Men idag finns en ny aktör som provar på att svinga sin mjuka makt på den internationella scenen – Folkrepubliken Kina. De senaste tio-femton åren har sett en utveckling där Kina allt mer fokuserar på mjuka medel för att uppnå sina mål. Genom utbyte inom kultur, utbildning och forskning, genom generöst bistånd och frikostiga investeringar och genom högnivåbesök och samarbetsavtal bygger Kina relationer med världen på ett sätt som skiljer sig drastiskt från de tidigare decenniernas konfrontativa och isolationistiska politik.

Joshua Kurlantzick, amerikansk journalist och författare med erfarenhet av Kina och Sydostasien har skrivit en utmärkt bok som beskriver detta fenomen. Kina börjar visserligen från en rätt låg nivå när det gäller omvärldens förtroende, och har fokuserat många av sina insatser på områden där man inte bryr sig så mycket om Kinas dåliga rykte när det gäller t.ex. mänskliga rättigheter. Men Kina ses ändå av fler och fler människor som en mer moderat kraft i världspolitiken än USA. I en undersökning som gjordes 2005 i Australien hade nästan 70 % en positiv bild av Kina, medan siffran för USA inte ens var 50 %.

Boken ger en insiktsfull och nyanserad bild av hur Kina utvecklar sin utrikespolitik och sin public diplomacy. Detta sker inte minst som en konsekvens av en analys av den politik som förts hittills, och som inte givit de önskade resultaten. Med rikliga exempel från både Sydostasien, Afrika och Latinamerika får läsaren stifta bekantskap med Kinas blandade framgångar. Alla insatser blir inte succé, och Kina håller fortfarande på att lära sig, men politiken som helhet är tämligen framgångsrik.

Men Kinas framväxande mjuka makt är inte bara ett resultat av aktiv kinesisk politik, utan också något som har kunnat ske i det vakuum som bildats när USA monterat ner mycket av sin egen mjuka makt. De åtta åren under George W. Bush ledning har inneburit en närmast katastrofal förstörelse av USA:s good-willkapital runtom i världen. Detta har varit både en följd av tungfotat och osmidigt amerikanskt utrikespolitiskt agerande och en följd av medveten nedmontering av strukturer för public diplomacy och utövande av mjuk makt. Det australiska exemplet ovan visar tydligt på resultatet.

Kinas ökade mjuka makt innebär inte bara att människor på olika håll i världen blir mer bekanta med och positivt inställda till Kina, dess kultur och dess folk, utan också att den kinesiska samhällsmodellen blir mer känd runtom i världen. Och på många håll, där globaliseringen och the Washington consensus lett till bitterhet och besvikelse, framstår Kinas statskapitalism som ett attraktivt alternativ.

Jag har tidigare skrivit inlägg om Kinas Afrikapolitik, där investeringar och bistånd är ett sätt att öka sitt inflytande genom positivt relationsbyggande, och om Kinas satsningar på internationell nyhetsförmedling för att sprida sin syn på världsfrågorna. Båda är reflektioner av de kinesiska ledarnas allt starkare fokus på att utveckla landets mjuka makt.

Charm offensive är en bra bok, och avgörande för den som vill förstå hur Kina ser på sin plats i världen, och hur man utvecklar sina medel för att nå den.