Shanghaitrafiken

Vem vet; skåpbilens förare kanske ligger i hårdträning för distriktsmästerskapen i filbyte?

Efter ett inlägg om den växande bilindustrin i Kina är det kanske på sin plats med några betraktelser kring trafiken här i Shanghai. Nästan alla svenskar man möter här i Shanghai, och alla besökare man välkomnar till sta’n anmärker nämligen på trafiken.

Jag tror att det är typiskt svenskt, att anmärka på trafiken. Inte för att trafik nödvändigtvis är ett särskilt ”svenskt” samtalsämne, utan för att trafiksituationen här är så exotisk för en svensk. Min bild är att folk från andra delar av världen inte ser på trafikkaos med samma ögon. Det är vi svenskar som är undantaget i detta fall. Vi är vana vid att det är ordning och reda i trafiken. Vi förväntar oss att folk följer reglerna och visar (åtminstone ett minimum av) hänsyn.
Här i Shanghai, och i Kina i allmänhet ser det annorlunda ut. Om någon lag gäller här är det djungelns.

Hastigheterna är ofta låga, eftersom bilarna är många och sedan länge vuxit ur vad infrastrukturen kan hantera. Men tempot är högt ändå, tvära kast och halsbrytande manövrar. Och överallt motorcyklister, cyklister och fotgängare som beter sig helt oförutsägbart, och verkar helt omedvetna om riskerna när de kastar sig ut framför bilarna utan att se sig åt något håll. Farligast är de elektriska mopeder som är mycket vanliga här, de går under namnet ”tysta döden” eftersom de går lika fort som vanliga mopeder (=gör lika ont) men inte hörs alls.

Samtidigt sker denna dödens balett med fullständig avsaknad av passion. Den som bevittnat hur fransmän och italienare besprutar varandra med svavelosande eder om mottrafikanternas sexuella förmåga och deras mödrars vandel för minsta lilla sammanstötning i trafiken undrar nog hur kineserna behåller sitt kolugn när de nästan blir ihjälkörda flera gånger om dagen. Men det är tur att de håller sig coola, för annars skulle det råda inbördeskrig här.

Eftersom trottoarerna ofta är upptagna av folk som sågar och svetsar, reparerar mopeder eller rensar fisk, eller helt enkelt är blockerade för att någon smällt upp en cykelparkering, tvingas fotgängarna ut i vägbanan. Följden av det blir förstås att cyklisterna måste ut i bilarnas körfält. Och som bilist har man inget annat val än att köra i mötande fil.

Mycket kan sägas (eller sväras) om den låga tekniska körskickligheten hos majoriteten av bilförare i Shanghai, men om man ska vara rättvis så är det inte alltid så lätt att planera sin körning. Vänstersvängsfilen är ibland längst till vänster, ibland i mitten och ibland längst till höger, utan någon som helst konsekvens eller förutsägbarhet.

Detta har gjort filbyte till något av en nationalsport. Det verkar som att har man inte bytt fil på ett par minuter är det som att det kliar lite i fingrarna på ratten. Går det fortare i filen bredvid? Är det där jag ska ligga för att kunna svänga vänster i nästa korsning? Äh, dumt att chansa, jag byter! Man kan ju alltid byta tillbaka…

Filbyte vore väl i och för sig inget större problem om det inte vore för att trafikmiljön helt styrs av principen ”eyes forward”. Den allmänna inställningen tycks vara att det som sker bakom dig har inget med dig att göra, även om det var ditt [korkade] beteende som orsakade det. Man tittar inte bakom sig eller över axeln när man byter fil. Man bara byter. Ligger det någon där som därmed håller på att kollidera med dig, ja, då får han väl tuta!

Efter att ha kört bil i snart ett år i Shanghai är jag helt övertygad om att trafikmiljön skulle vara helt oförändrad om man monterade bort alla backspeglar på alla fordon. De används ändå inte.

Men man får ge Shanghaineserna detta i alla fall; det är ganska sällan det faktiskt smäller. På något sätt fungerar det ändå.