År 2025: en miljard bor i Kinas städer?

Många blir ständigt ännu fler…

Nyligen var jag på ett intressant föredrag här i Shanghai, där två herrar från McKinsey Global Institute berättade om sitt arbete med rapporten ”Preparing for China’s Urban Billion”.

If current trends hold, nearly one billion people will live in urban centers by 2025, bringing enormous pressure points to many cities, including the challenges of securing sufficient public funding for the provision of social services and dealing with demand and supply pressures on land, energy, water, and the environment. MGI finds that a more concentrated pattern of urbanization is most likely to mitigate pressures and increase the overall productivity of the urban system, while encouraging "urban productivity" initiatives at the city level could also generate substantial positive outcomes in all scenarios.

Rapporten är mycket omfattande, och är svår att sammanfatta här. Jag rekommenderar den intresserade att ladda ner rapporten, eller åtminstone dess executive summary, och läsa den; och nöjer mig med några ögonöppnande fakta:

-Kina har genomgått en urbanisering av sällan skådade dimensioner: 1990 fanns det 254 städer (dvs. orter med från 500.000 till över10 miljoner invånare), 2005 var det 572 städer.
-Mer än 100 miljoner människor har migrerat inom Kina de senaste 10 åren
-De närmaste 20 åren kommer vi att se ytterligare 350 miljoner stadsinvånare, mer än 200 stycken nya miljonstäder och 50.000 nya skyskrapor.
-År 2025 kommer 2/3 av Kinas befolkning bo i städer. Det motsvarar en miljard
människor.
-P.g.a. tillgången till byggbar mark kommer Beijing att gå om Shanghai och bli Kinas största stad.

Herrarna bakom rapporten menar att koncentrerad urbanisering är rätt väg att gå för Kina, och att denna urbanisering underlättas av de landreformer som försiktigt påbörjats i landet. Kina behöver inte 700 miljoner bönder, så en effektivisering av jordbruket är välkommet. Det frigör också människor för industri- och tjänstesektorn i kustområdena, där urbaniseringen redan kommit långt.

Intressant i det sammanhanget är den kampanj som i dessa kristider pågår för att få folk att återvända till inlandet för att undvika massarbetslöshet i städerna. Men det är förmodligen en övergående tendens.

De menar också att urbaniseringen i Kina snart når den kritiska punkt då man inte har tillräckligt med brukbar jordbruksareal för att föda befolkningen. Därför måste den framtida urbaniseringen ske till stor del på höjden.

Precis som alla andra just nu menar MGI att den enskilt största riskfaktorn i denna process (med undantag för miljökonsekvenserna) är den kinesiska regimens möjlighet att implementera sociala program för migrantarbetarna. Om man misslyckas med det kommer social instabilitet som ett brev på posten, och risken att regimen (och urbaniseringsprojektet) förlorar sin legitimitet.