”Frankrike sårar det kinesiska folkets känslor”

Ropas det ut på kinesiska tidningars förstasidor. Vad är det då som har hänt?

Denna gång är det två djurhuvuden i brons, närmare bestämt en råtta och en kanin, som ställer till det. Huvudena satt från början, tillsammans med tio andra djur från den kinesiska zodiaken, på en fontän i den kejserliga parken Yuanmingyuan i Beijing, som idag ofta kallas "det gamla sommarpalatset". År 1860 intogs Yuanmingyuan av en fransk-brittisk straffexpedition, som brände ner palatset och plundrade huvuddelen av dess skatter. Bronshuvudena försvann, och några av dem har senare dykt upp på olika håll. Flera har återbördats till Kina, men inte dessa två, som ingick i Yves Saint Laurents omfattande konstsamling. I veckan som gick auktionerades de ut på Christie’s i Paris.

Försäljningen har lett till omfattande debatt i Kina, och t.o.m folkliga protester, inte minst på nätet. En grupp kinesiska advokater försökte lämna in stämningsansökningar vid franska domstolar för att stoppa auktionen, men utan resultat.

En hel del kan förresten sägas om uttrycket ”att såra det kinesiska folkets känslor”, som används flitigt av officiella talespersoner för Kina. Faktum är att det används så ofta att en bloggare gjorde ett litet researchprojekt i ämnet, och kom fram till att närmare 42 länder (däribland Sverige) gjort sig skyldiga till detta brott sedan folkrepublikens grundande. Det kan i sammanhanget vara värt att läsa James Fallows betraktelser om uttrycket, som i internationella diplomatiska sammanhang i princip bara används av Kina.

Men skämt åsido, även om man kan driva med kinesiska regeringens talesmän och deras klumpiga språkbruk finns det allvarlig principfråga i botten här.
Fallet med de två bronshuvudena är ett i en lång rad där antikviteter och arkeologiska föremål hamnat i västerländska privata samlingar eller på museer som en följd av etiskt tveksam hantering. Inte sällan rör det sig om krigsbyten eller föremål som plundrats från försvarslösa ursprungsbefolkningar på olika håll i världen. Är det rätt att dessa föremål finns kvar i museer och samlingar, eller skall alltihop returneras till sina rättmätiga ägare?

Några av de mest kända exemplen är Parthenonfriserna, som ställs ut på British Museum i London, trots grekiska protester. I Sverige har vi haft några fall på senare år där museföremål faktiskt lämnats tillbaka, som t.ex. i fallet med Haislaindianernas totempåle och mänskliga kvarlevor från Australiens ursprungsbefolkning. Men silverbibeln finns fortfarande kvar i Uppsala!

En kommentator uttalade sig på BBC World News och menade att västvärldens museer skulle eka tomma om återlämningsprincipen skulle tillämpas fullt ut. Detta argument kan man dock förvänta sig att de länder som känner sig bestulna inte tar särskilt mycket hänsyn till. Hur man ska hantera stulna och plundrade föremål är dock en pågående debatt i musei- och konstsamlarkretsar.

I just detta fall verkar det dock som att Kina har ett ganska starkt case för återlämning, om än inte juridiskt. Bronsfigurerna stals från Kina i samband med ett ganska uppmärksammat övergrepp från fransk och brittisk sida under en extremt känslig historisk period. Det är inte det minsta förvånande att kineserna reagerar som de gör. Plundringen och förstörelsen av Yuanmingyuan ses som startskottet för ett ”förnedringens århundrade” för Kina, som ansattes hårt av kolonialmakternas försök att kapa åt sig delar av landet.

Den senaste turen i affären är att den anonyme köparen som ropade in föremålen för 31,49 miljoner euro (!) visade sig vara en kines som inte har någon som helst avsikt att betala för pjäserna. Han budade på dem för att sabotera auktionen. Vad som händer härnäst är oklart. Den mystiske köparen lär dock inte vara välkommen på auktion hos Christie’s i fortsättningen.

Förutom att det blir svårare för Christie's att göra affärer i Kina i fortsättningen, har affären har också anfrätt de redan problematiska relationerna mellan Kina och Frankrike, som fick sig en törn förra året när Kina ställde in ett planerat toppmöte med EU (då under franskt ordförandeskap) efter att president Sarkozy haft ett informellt möte med Dalai Lama.

Oavsett vad som händer med djurhuvudena så kommer många av de kinesiska kulturföremål som förts ut ur landet illegalt (som paradoxalt nog räddat många av dem från förstörelse under kulturrevolutionen) fortfarande finnas kvar utomlands. Den kinesiska regeringen har gjort det till en prioritet att försöka återföra så många av dem som möjligt. Detta är inte sista gången vi hör om denna fråga.